Som i alla lågscorande sporter är mål det som vinner fotbollsmatcher. Alla har sina egna kriterier för vad som gör ett mål stort. För vissa kan det vara ett ögonblick av individuell briljans från en begåvad spelare, medan det för andra är estetiken i ett lagspel som inspirerar dem.
Konteksten för en fotbollsmatch spelar också roll. Medan ett fantastiskt mål gjort i en vanlig liga kan vara minnesvärt i sig, har ett mål gjort i en avgörande cupmatch eller i en mästerskapsavgörare större tyngd på grund av dess betydelse.
Och medan några mål har gått till historien, fanns det några utmärkta mål som gjordes före TV-eran eller YouTubes framväxt som har gått förlorade för eftervärlden.
Här är dock fem av de mål som regelbundet hamnar på listan över alla tiders fotbollsmål.
Diego Maradona 1986 års VM-kvartsfinal, Argentina mot England
1986 mötte Argentina England i VM-kvartsfinalen i Mexico City.
Matchen hade stora politiska och sportsliga konnotationer. På den sportsliga fronten hade de två varit rivaler sedan de möttes i VM-kvartsfinalen 1966. England vann en tuff match där Rattin, den argentinske kaptenen, blev utvisad och laget kallades "djur" av Alf Ramsey, Englands manager då, en etikett som orsakade stor förargelse i Argentina. Sedan 1982 hade de två länderna varit i krig när Argentina invaderade den brittiska beroende Falklandsöarna, som de kallade Las Malvinas. Nästan tusen människor på alla sidor dödades i konflikten innan britterna återtog kontrollen över öarna.
Spänningarna var höga när lagen sparkade igång andra halvlek på Azteca Stadium med ställningen fortfarande mållös. Sedan tog Argentina ledningen under mycket kontroversiella omständigheter, när deras lilla stjärna Diego Maradona hoppade upp för en nick mot den engelska målvakten Peter Shilton och, utan att domarna såg det, styrde bollen i nät med handen. Efteråt hävdade han att målet gjordes av "Guds hand".
Men det var hans andra mål fyra minuter senare som fick den uruguayanske kommentatorn Victor Hugo att kommentera "Jag vill gråta, åh helige Gud, leve fotbollen! Vilket mål!"
Maradona plockade upp bollen på sin egen planhalva och snurrade bort två engelska spelare, Peter Beardsley och Peter Reid. När han närmade sig Englands straffområde började han öka farten och lämnade försvarare efter sig. På kanten av området gled han förbi försvararna Terry Butcher och Terry Fenwick innan han lugnt rundade Shilton och rullade in bollen i mål.
Det var ett ögonblick av sublim individuell skicklighet som inte bara hjälpte till att vinna matchen utan också underströk Maradonas rykte som en av de största spelarna genom tiderna.
Carlos Alberto 1970 års VM-final, Brasilien mot Italien
På vissa sätt motsatsen till Maradonas mål är skottet från den brasilianske kaptenen Carlos Alberto en av de största laginsatserna genom tiderna.
Som alltid är matchens kontext viktig. Även om VM-finalerna 1970 på intet sätt var det första sådana evenemang som sändes på TV, var de de första som sändes i färg, en fakta som gör att de lever länge i minnet hos människor i en viss ålder.
Och turneringens stjärnor var mycket Brasilienlaget med deras karakteristiska gula tröjor och blå shorts med en skara spelare som blev globala hushållsnamn, Pelé, Rivelino, Jairzinho och Tostao.
Laget nådde sin tredje final på fyra turneringar och ställdes mot ett Italien-lag som hade sina egna stjärnor som Gigi Riva och Gianna Rivera.
Men på en tryckande het eftermiddag inför mer än 100 000 åskådare på Azteca Stadium i Mexico City bjöd Brasilien på en fest av anfallande fotboll, även om de efter att ha tagit ledningen tack vare en nick av Pelé, blev kvitterade efter att ha släppt in ett mål av Robert Boningsena efter ett försvarsmisstag. Det var dock i andra halvlek som Brasilien verkligen vaknade till liv, och Gerson och Jairzinho återtog ledningen när matchen närmade sig sitt slut. Då producerade de sitt briljanta fjärde mål.
Med spelet knappt över gångfart i den tryckande värmen hittade Tostao sin mittfältskamrat Clodaldo som gav sig ut på en slingrande dribbling som tog fyra italienska spelare ur spelet. Bollen hittade tillbaka till Tostao som passade fram till Jairzinho på vänsterkanten som skar in och hittade Pelé som stod i mitten av planen precis utanför straffområdet. Anfallaren kontrollerade bollen och rullade sedan lugnt in den i ytan på högerkanten av straffområdet för högerbacken och kaptenen Carlos Alberto att skjuta in den i bortre hörnet.
Passande nog var det Alberto själv som några minuter senare lyfte VM-bucklan, för tredje gången Brasilien tog hem trofén.
Marco van Basten EM-finalen 1988, Nederländerna mot Sovjetunionen
Ett av de svåraste skotten att utföra i fotboll är volley, på grund av svårigheten att kontrollera och ge riktning åt en rörlig boll medan den är i luften.
Marco van Bastens mål för Nederländerna i EM-finalen 1988 mot Ryssland är ett av de finaste exemplen på genren som någonsin utförts. Det hade också enorm betydelse för holländsk fotboll eftersom det hjälpte dem att säkra deras första, och hittills enda, stora internationella turneringsseger.
De "nästan-män" inom internationell fotboll, som förlorat finalerna i både VM 1974 och 1978, inledde Nederländerna EM 1988, som hölls i det dåvarande Västtyskland, som förturneringsfavoriter med en trupp som innehöll tre superstjärnor – Ruud Gullit, Frank Rijkaard och van Basten själv – alla spelande klubbfotboll i det italienska laget AC Milan.
Efter att initialt ha haft det svårt blev holländarna successivt starkare under turneringens gång och inledde finalen som starka favoriter att besegra ryssarna. Gullit gav dem ledningen med en nick i första halvlek, och sedan, nio minuter in i andra halvlek, kom van Bastens ögonblick. Vänstermittfältaren Arnold Mühren skickade in ett djupt inlägg till bortre sidan av straffområdet där van Basten tog emot bollen i en skarp vinkel.
I ett ögonblick svängde anfallaren höfterna och slog in en ostoppbar volley som flög förbi den ryske målvakten Rinat Dasayev och in i det bortre hörnet. Van Basten skulle göra nästan tre hundra mål under sin karriär, men inget var bättre än det.
Zinedine Zidane, Champions League-finalen, Real Madrid v Bayer Leverkusen
Zinedine Zidane hade en lysande karriär som spelare, vann VM med Frankrike 1998, ligatitlar i Italien och Spanien, och utmärkelsen som spelets bästa spelare, Ballon d'Or. Han har också haft en inte obetydlig framgång som tränare, med tre raka Champions League-segrar med Real Madrid.
Han gjorde 125 mål under sin spelarkarriär, inklusive två i VM-finalen mot Brasilien, men det mål han mest är ihågkommen för kom fyra år efter det, när han spelade för Real i Champions League-finalen, som spelades i Glasgow, Skottland, mot Bayer Leverkusen från Tyskland.
Han hade anslutit till Real från den italienska klubben Juventus i början av säsongen 2001–2002 för en världsrekordavgift men hade haft det svårt under sin första säsong i klubben, och röster höjdes som antydde att han inte var värd de stora pengar som betalats för honom.
Dessa tvivel skulle försvinna i ett enda ögonblick. Med ställningen lika och halvtid närmande sig, bröt Roberto Carlos ner till vänster och skickade in ett högt bågande inlägg mot Leverkusens straffområde. Stående precis innanför straffområdet följde Zidane bollen hela vägen, stabiliserade sin balans och svängde sedan höfterna för att utföra en perfekt volley som gick förbi den tyska målvakten innan han ens kunde röra sig. Real skulle gå vidare och vinna matchen och säkra sin nionde europeiska krona.
Estaban Cambiaso 2006 World Cup Argentina v Serbia
Ibland kan en motståndare bara vara för bra för dig, som Serbien fick erfara till sin kostnad när de mötte Argentina under gruppspelet i VM 2006 i Tyskland.
Redan i ledning med ett-noll, vid halvtimmesmarkeringen producerade det argentinska laget ett av de mest förtrollande målen som någonsin setts i en VM-turnering, vilket deras spelare Hernán Crespo beskrev som "det vackraste målet". De plockade upp bollen djupt på egen planhalva och började passa och röra sig i trianglar över hela planen, spelande i en stil som mer påminde om en träningssession än en riktig match.
Innehållet började först med att spela i ett kontrollerat tempo, rörelsen accelererade när den närmade sig det serbiska straffområdet innan Javier Saviola spelade bollen till Crespo som i sin tur klackade den till mittfältaren Esteban Cambiasso, som redan hade varit involverad i rörelsen tre gånger, för att skjuta in den i mål. Hela rörelsen bestod av 25 passningar och hade tagit en minut att bygga upp.
